Joråå vänner! Vi finns kvar :) Men det vet ni, uppdaterar ju dagligen på instagram om våra äventyr. Bloggen blir lite lidande som ni märker. Är så mycket lättare att bara knäppa en mobilbild och slänga upp på instagram med en snabb caption, här behöver man ju tänka efter lite. Jobbigt :) Systemkameran har legat i lådan och dammat i två månader så telefonen har fått prestera lite.
Våren börjar sakta men säkerligen komma. Ännu har vi bara haft ett fåtal "varma" dagar, men inga temperaturer där man direkt behövt fundera över hundarna. Till helgen ser det däremot ut att klättra upp en bit över 10c så strax är den smått jobbiga men ändå rätt sköna våren och sommaren här. Det har blivit de senaste veckorna att vi automatiskt tar promenaden ner om stranden varje dag så de har möjlighet att bada om de vill. Så fort Kenai får syn på vatten så springer han rätt ut och plumsar i! Prinsessan Moya doppar tassarna lite lätt och springer längst vattenbrynet. Om det är för kallt eller hon bara är lite fin i kanten vet jag inte ;)
Jag älskar vår by och alla fina promenadstråk men något som verkligen börjar klia i mina fingrar nu är längtan efter ett större hus, med stor stor tomt! Ser ju hur Ni alla bygger fina hundgårdar och även om Moya avskyr hundgårdar och allt de står för då hon bodde utomhus 24/7 första halvåret av sitt liv innan hon kom till oss och hon är en riktig soffhund som vill vara nära, så är känslan av att låta sina polarhundar gå ute hela dagarna i stor hundgård otroligt skön och sedan framåt kvällen ta in dem i värmen och gosa upp i soffan. Jag vet att Moya nöjer sig till 110% att få vara i trädgården lite och sen vill hon upp och gosa i soffan, men Kenai älskar ju att vara ute! Han skulle trivas som fisken i vattnet i hundgård eller en enorm och inhägnad tomt. Skulle jag låta de vara ute i trädgården 24/7 nu så hade jag inte haft någon gräsmatta kvar! Haha, alldeles för lite berikning.
Nåja.. Drömmen kanske inte är alltför långt borta. Känner att jag närmar mig målet. Som de flesta av Er vet så studerar jag och är strax klar! Under hösten skriver jag mitt examensarbete och då är nästan 4 år på universitet avklarat! Under dessa åren har jag verkligen kunnat åstadkomma och leva precis så som jag velat! Jag har pluggat och kämpat mot en examen, jag har kunnat jobba lite vid sidan av och samla meriter, jag har tagit mig an två helt fantastiska hundar och bor i den by där jag alltid velat och planerar att stanna. Jag känner nästan att jag kan snudda vid mållinjen. Strax kan jag påbörja en karriär inom det jag verkligen vill, hundarna är lyckliga och jag är också fruktansvärt lycklig! Allt faller på plats. Kunde inte be om något mer. Det har varit kämpigt att parera allt emellanåt och man har varit trött, men jäklar, nu är jag snart där och det har varit så värt det!
Nu ska jag gosa upp i soffan med vovvarna som för tillfället ligger och myser på värmegolvet i badrummet efter en blöt kvällspromenad. Har förberett så mycket i skolan idag så imorgon tänker jag endast fokusera på vovvarna. Mysiga promenader och sen blir det massa gottis och filmkväll på soffan. Ahh, lyckan att vara hundägare! :)
Våren börjar sakta men säkerligen komma. Ännu har vi bara haft ett fåtal "varma" dagar, men inga temperaturer där man direkt behövt fundera över hundarna. Till helgen ser det däremot ut att klättra upp en bit över 10c så strax är den smått jobbiga men ändå rätt sköna våren och sommaren här. Det har blivit de senaste veckorna att vi automatiskt tar promenaden ner om stranden varje dag så de har möjlighet att bada om de vill. Så fort Kenai får syn på vatten så springer han rätt ut och plumsar i! Prinsessan Moya doppar tassarna lite lätt och springer längst vattenbrynet. Om det är för kallt eller hon bara är lite fin i kanten vet jag inte ;)
Jag älskar vår by och alla fina promenadstråk men något som verkligen börjar klia i mina fingrar nu är längtan efter ett större hus, med stor stor tomt! Ser ju hur Ni alla bygger fina hundgårdar och även om Moya avskyr hundgårdar och allt de står för då hon bodde utomhus 24/7 första halvåret av sitt liv innan hon kom till oss och hon är en riktig soffhund som vill vara nära, så är känslan av att låta sina polarhundar gå ute hela dagarna i stor hundgård otroligt skön och sedan framåt kvällen ta in dem i värmen och gosa upp i soffan. Jag vet att Moya nöjer sig till 110% att få vara i trädgården lite och sen vill hon upp och gosa i soffan, men Kenai älskar ju att vara ute! Han skulle trivas som fisken i vattnet i hundgård eller en enorm och inhägnad tomt. Skulle jag låta de vara ute i trädgården 24/7 nu så hade jag inte haft någon gräsmatta kvar! Haha, alldeles för lite berikning.
Nåja.. Drömmen kanske inte är alltför långt borta. Känner att jag närmar mig målet. Som de flesta av Er vet så studerar jag och är strax klar! Under hösten skriver jag mitt examensarbete och då är nästan 4 år på universitet avklarat! Under dessa åren har jag verkligen kunnat åstadkomma och leva precis så som jag velat! Jag har pluggat och kämpat mot en examen, jag har kunnat jobba lite vid sidan av och samla meriter, jag har tagit mig an två helt fantastiska hundar och bor i den by där jag alltid velat och planerar att stanna. Jag känner nästan att jag kan snudda vid mållinjen. Strax kan jag påbörja en karriär inom det jag verkligen vill, hundarna är lyckliga och jag är också fruktansvärt lycklig! Allt faller på plats. Kunde inte be om något mer. Det har varit kämpigt att parera allt emellanåt och man har varit trött, men jäklar, nu är jag snart där och det har varit så värt det!
Nu ska jag gosa upp i soffan med vovvarna som för tillfället ligger och myser på värmegolvet i badrummet efter en blöt kvällspromenad. Har förberett så mycket i skolan idag så imorgon tänker jag endast fokusera på vovvarna. Mysiga promenader och sen blir det massa gottis och filmkväll på soffan. Ahh, lyckan att vara hundägare! :)