Josefine heter jag och bor i en mysig by vid kusten i södra Sverige.
Jag är uppväxt med vallhundar och det är troligtvis från min faster som är uppfödare mitt hundintresse till största del kommer ifrån. Jag minns att det fanns inget bättre än att fira jul hemma hos dem och sitta framför brasan och mysa med valpar hela dagen lång. Med mina familjehundar tränade jag mycket lydnad och agility, men framför allt var dem en fantastisk och uppskattad del av familjen.
Moya kom in i mitt liv våren 2012 genom My och Rickard på Spotty Dot's och jag har aldrig ångrat det beslutet. Hon är en helt fantastisk tjej! Sen kom Kenai in i bilden sommaren 2012 när jag kom i kontakt med en kennel i England som jag föll handlöst för. Vackra hundar och genuina fantastiska uppfödare. Det kändes så rätt. 6 augusti föddes min prins bland 4 andra hanar och 2 tikar. Att välja Kenai var inte svårt. Han var och är min prins, det finaste jag vet verkligen. Det bandet vi delar är redan så djupt och jag saknar honom varenda sekund jag inte är med honom.
Med Moya och Kenai tränar jag framför allt drag och hösten 2013 kommer vi komma igång på riktigt. Vintern 2012 introducerade vi Moya för draget men det är nu det börjar. Kenai är nu också tillräckligt gammal för att kunna följa med längre sträckor och vår Moya har hunnit bli över 2 år gammal, friröntgad och i sitt livs form. Det ska bli en fantastisk träningssäsong med båda som jag ser fram emot. Utöver det kör jag lätt lydnad. Moya är hon en jäkel på spår vilket är himla kul! Annars så älskar vi promenader och längre vandringar. Finns inget bättre än att komma ut en heldag och bara vandra med hundarna i vårt naturreservat, Kullaberg.
Moya och Kenai är inte bara en del av mitt liv - dem är hela mitt liv just nu och allt jag gör inkluderar jag hundarna i så gott det går. Dem är två väldigt uppskattade middagsgäster på alla bjudningar. Ska man iväg på middag så är det den första frågan man får av värdparet.. Eller det kanske är mer en uppmaning. "Hundarna följer väl med?". Ja, det gör dem :)